"Jag är inte ensam. Ni är med mig, ni är inte precis vid min sida,
men ni är ändå där. Det är därför jag vågar.”
Påsk känns som vår mest befriande högtid. Allt kring den här högtiden känns som frivilligt, så o-tvingat, så valfritt. Man äter eventuellt choklad, eventuellt lax, men det är liksom inget måste. Det går bra att köpa en dubbeldajm eller äta falafel. Ingen påsk-polis kommer ge dig böter. Ledigheten kommer då man plötsligt känner ljus i horisonten, knoppar på kvisten och små skott som kanske, kanske börjar gro i sin inomhuskruka.
Men i år är det annorlunda. Hela världen är on hold. Vi stannar inne, vi stannar hemma, vi håller andan, tvättar händerna till nare och hostar i armvecket. Vi oroas oss över våra gamla, om våra mindre rustade och vår allmänna hälsa. Vi är rädda. Så många som inte smittats av själva viruset mår sämre än någonsin. Vårt lilla företag har verkligen befunnit sig i ett passivt vakuum där varken hopp, kreativitet eller inspiration fått plats. Där det varit omöjligt att tänka nytt och ställa om. Just att ställa om har provocerat oss, kanske för att vi varit oförmögna. I Tivoliboken är Penny rädd för Berget men vägrar ge upp. Hon konstaterar att ”…rädslan slår sönder allt mod” och det känns mer sant än någonsin, men samtidigt säger hon ”…Jag är inte ensam. Ni är med mig, ni är inte precis vid min sida, men ni är ändå där. Det är därför jag vågar.”
På någon knasigt sätt känns det ändå bra att vi går igenom detta kollektivt. Vi sitter alla i samma båt. På ett eller annat sätt. Tillsammans. Det känns på något vis mer hanterbart.
Så vi tog en mental paus från vikande siffror, beklämmande besked och gjorde det vi gillar allra mest. Målade och möblerade om. Det har en psykisk effekt på oss. Som att man samtidigt också möblerar om inne i huvudet för att skapa nya luckor. Vi flyttade ett skåp och målade ett annat. Mitt i färgblandningen föddes en idé om påskäggen. Vem kunde ana att den skulle ligga där och drälla?
– Snälla Malin, kan du måla några gula blommor som vi kan lägga på varandra, som en 3D-effekt. Och kanske en mini av finfina haren från Hello Miss Julia motivet?
– Såklart att jag kan, säger Malin, alltid lika spontant öppen för alla mina idéer.
– Skulle gärna vilja ha en fin fågel som vi kan använda tillsammans med Sparrow från tatueringarna?
– Jag har en i huvudet, säger Malin och skyndar till akvarellisarna medan jag plockar fram limpistolen.
Och mitt i allt pysslande kom ett paket. Från Svanfeldts Coffee. David och Ditte, som tillsammans skapat Beans & Brains – ett kaffekoncept som gör gott genom att skänka en del av intäkterna och till olika do-gooders, första samarbete är Hjärnfonden, som vi vurmar otroligt mycket för. Fantastiska Ditte känner vi sedan tidigare då vi tillsammans skapade Miss Della där 25 kr per poster går till Hjärnfonden. Och nu fick vi möjlighet att smaka på hennes fantastiska insats med kaffe som gör gott. Älskar sådana initiativ. Heja heja er.
Med det är inte bara kaffe. Det är också superhärliga bauta-koppar. Precis vad man behöver nu. En gigantisk kopp kaffe. Och 5 kr per sold kopp till Hjärnfondens viktiga arbete. Man blir liksom riktigt, riktigt glad när ljuvliga människor lyckas sy ihop ett snyggt, smart och jäkligt bra koncept. Heja!