Universum berättar vad vi ska ta på oss…

I morse ramlade vi in på kontoret efter ett par timmars sömn. Båda i blå klänningar. Det händer så ofta att det numera känns som vår grej. Att matcha. Det här med ett par timmars sömn baseras på någonting som började som en riktigt dålig idé som nu känns så spännande att vi nästan svämmar över. Vi måste lämna ämnet direkt för annars kommer allt bubbla ur oss som ett forsande Niagara.

Jag minns att jag sa det lite som på skämt, typ; “det där klämmer vi in innan jul”… Men skämtet landade aldrig som skoj utan blev mest hängande i den berömda luften.  …och plötsligt hade vi börjat koka soppa på allt för knaper tid. Därav sömndetox, men vi tänker ta igen förlorad tid med kudden, boken och barnen. Inte nödvändigt i den prioriteringsordningen.

Vår lilla bebis, Frasse, som har egen stol på kontoret.

Låt oss ägna en stund åt denna fantastiska klänning från dito FGL store. Jag minns inte hur länge den haft en orubblig plats på önskelistan och nu används den flitigt. Det fina med konsumtion. När man får längta länge, vara säker att man verkligen vill ha och sen få bekräftelsen att denna efterlängtade pjäs var lika fantastisk som när den stod på önskelistan. Win.

Att få hem nya produkter kan vara topp-tre det roligaste som finns. Förväntningarna möter verkligheten. Ibland med blandat resultat, såklart. Men alltid med maxade känslor. Vi har gråtit (av lycka), gråtit (av förtvivlan), men också skrattat (herre gud, hur skulle det annars se ut?).
Ja du, de där Mrs Mighetto, de gråter mest (iofs sant).

Igår kom tatueringarna som skulle lanserats med Ocean Kids, den 10/10. En av våra alla älsklingsprodukter. Produktion kan också vara topp-tre det mest frustrerande vad det gäller tajming. Förseningar, förseningar, förseningar är bostadsmarknadens motsats till location. location, location. Det gäller att inte köpa förseningar.

Hur som, våra älsklingar är här. Tatueringarna. Finns i butik från måndag. Alla kids i vår omgivning älskar dem. Killar som tjejer. Småttingar till storingar. Men faktum är att vi har en hel del vuxna kunder också. De ser ju så verkliga ut. Vi sätter dem på äggen till påsk, på lådor för att göra fint. Vi brukar till och med pimpa datorn.

Ännu en vecka har gått. Var tar tiden vägen, sa alltid min mormor. Hon var snäll och klok. Hon hade tusentals clipsörhängen, blev 98 år och nu säger vi samma sak. Varje vecka. På repeat. Var tar tiden vägen?

En sak som hade gjort mormor glad är våra luncher. Vi äter ofta samma bas. Alltid vego. Prio på enkelt, praktiskt och gott. Att sitta ner, ta sig tid att laga mat (även om det går snabbt) är viktigt. Vi tummar väldigt sällan på det.

Alla-dagar-i-veckan-favoriten Banira Wood doftljus från våra vänner Malin & Anna på Quod.

Snabbgod lunch på basen fetaost, tortilla, nötter och kål. Addera päron, creme fraîche och färsk timjan. Sallad med stekt brysselkål och vitkål. Fransk vinägrett. Voilà!

Köksbordet där det mesta hände innan vi blev med “kontor” (eller garage, eller studio, eller grottan, kärt barn… osv).

Funderar mycket på detta forum. Hur ska bloggen vara, i vilket format, vilket innehåll? Vi låter det flyga fritt så länge. Så befriande ibland att inte landa allt i strategi och koncept. Har ni tankar om vad ni gillar att se mera av, läsa mer om så berätta gärna här eller på insta. Det gör oss glada.

Fredagskramar,
Malin & Anna