Minimighettos; The Forgotten Fairground

Lonely in the Land of Letters is a dreamy book for children 3-9 years old with attention to our alphabet but it is also a book about daring to challenge yourself. About the fact that loneliness is something you feel, not something you are.

Elba is hurting everywhere. We get to follow her extraordinary journey to a magic never-heard-of land. She meets kooky Mr Insect and finds the sweetest little lion in her pocket. But she also faces challenges, makes tough decisions and overcomes her fears. Finally, she realizes what the pain was all about.

We got to follow Elba’s journey, both the one she is doing inside herself and the one she is doing in the magical Land of Letters. The book is 36 pages of Mrs Mighetto’s typical whimsical mark of fairy tale and aquarelle.

… I’m afraid, but my curiosity is even stronger. With my eyes closed, I squeeze the paper tight in my hands and carefully whisper the name of the never-heard-of land. A minute goes by, and I barely dare to breathe. It feels like I’m turning into a bubbly glass of sparkling water. And then, all of a sudden, I smell earthworms. You know, as you do after a summer rain. And when I open my eyes, I’m surrounded by mountains.

Ensam i Bokstävernas land är en fantasifull högläsningsbok för barn 3-9 år med alfabetet i fokus, men också om att våga utmana sig själv. Om att ensamhet är något du känner, inte något du är.

Elba har ont precis överallt. Vi följer hennes resa till det magiska landet som ingen har hört talas om. Hon möter knasiga herr Insekt och hittar ett litet lejon i sin egen ficka. Men hon tvingas också ta läskiga beslut och övervinna sina rädslor. Först då förstår hon vad allt som gör ont beror på.

Följ bokstävernas och Elbas resa, både den hon gör inom sig och äventyret hon möter i Bokstävernas förtrollade land. Boken innehåller 36 sidor av Mrs Mighettos berättelser i kombination med sina karakteristiska  akvarellmålningar.

…Jag blir rädd, men nyfikenheten tar beslutet åt mig. Med slutna ögon pressar jag lappen hårt mellan händerna. Försiktigt viskar jag landet med det konstiga namnet. Det går en stund och jag vågar knappt andas. Det känns som jag förvandlas till ett glas bubbelvatten. Det luktar plötsligt daggmask, som det gör efter regn, och när jag öppnar ögonen är jag omringad av berg.