Precis som att tatuera sig… från en rykande färsk poddpremiär

Godmorgon! Hur mår ni? Jag tänkte bara höra om ni vill bli mina allra första gäster i …’trumvirvel’.. min rykande färska podd Fru Vintage 11-kaffe? Inspelning någon gång i maj.

Utan att blinka svarade vi: Åh, roligt. Såklart vi vill. 

Ca en vecka senare: Förresten, vad ska podden handla om?
Marlene svarar: Jag har ingen aning. 

Fast det hade hon såklart visst. Det fanns en tydlig plan och någon vecka senare satt vi och mumsade frukost i Marlenes vackra kök där porslinets skönhet konkurrerar med smakernas fröjd, där den ombonade värmen skulle kunna få inlandsisen att smälta.

Avsnitt nummer ett hade precis spelats in med den sprillans nya utrustning som vi beundrade parallellt med yoghurtskålar, hembakt bröd, vintagekoppar, ostar och snyggte. Första gästen var Marlenes viktigaste person, hennes man Mackan. Och fnisset i det avsnittet, kan man få köpa det på burk, tack! Som två nykära tonåringar, som om de hade tvåtusen hemligheter på hög. Det sägs så mycket mellan orden, vi önskar oss inget annat än att Mackan blir ett återkommande inslag! Lyssna här. 

Här är BTW snygg-teet vi pratade om. Finns hos FGL store. 

Då gör vi alltså podd-premiär. Vi pratar om att rätt är lätt och om rådande pandemi. Om hur olika våra minnen är kring första gången vi tre träffades – var det en dag, eller var det två? Och hur kunde Marlene vara så säker på att vi skulle få mycket tid tillsammans – har hon en kristallkula i vintageskåpet eller? Ja, kanske. Vi pratar om när vi ville lägga ner Mrs Mighetto första gången, om systrarskap, om våra gemensamma resor och varför välgörenhet är precis som att tatuera sig.

Och glöm nu inte att trycka på knappen!

Bästa Marlene. Tack för att vi fick komma och prata med dig.

För vi pratar vidare om varför vi vaskar kirskålen och fokuserar på dahliaknölarna, som en konstig liknelse vid kriminell handling. Och detta på tal om något vi aldrig någonsin talat öppet om förut. För det som hände fick Malin att inte ville måla ett enda streck till och Annas rullgardin gick ner, det blev ett totalt mörker.

Ja, allt detta och lite (eller mycket) till. Lyssna här vetja.