.
När man har åkt 33 timmar+ på ett tåg genom Europa är det som en hägring att se sin slutdestinationen. En oas i öknen. En dusch efter ett maraton (gissar jag?!…men har absolut ingen aning)). När slutdestinationen visar sig ligga i bergen, men inte långt från havet, omgiven av charmiga bergsbyar man längtar efter att utforska, genom slingriga kringelikrokvägar och är det gulligaste huset i södra Frankrike med en verandadröm utan dess like. Då mina vänner, då gör hjärtat i bröstet en volt som får den muskeln att framstå som en elitgymnast i OS-truppen.
Men det här är varken ett inlägg om mitt hälsotillstånd eller mitt hjärtas färdigheter i trupp-gymnastik.
Det här är ett inlägg om ett hus eller närmare bestämt om husets hjärta. Hjärtat av Villa Juli. Ett rum fyllt av fina samtal, fantastiska människor, där det doftar nykokta musslor och hemlagad aioli, där de nybakade croissanterna väntar på att ätas (vilken frukost!) och där själar möts.
Som en öppen famn tar rummet emot oss. Men också väldigt konkret blir vi omfamnade av Villa Julis ägare Nicklas och Lisa. Lisa med den olidligt fina countryrösten som kan slänga ihop en galet smarrig citronglass, Nicklas med det mest underbara skrattet som rockar tonfisken till perfektion, men framför allt två personer med hjärtan större än hela medelhavet. Så otroligt spännande att höra om deras resa, uppleva deras dröm och höra några som vågar att genomföra. Heja er!
Vill man läsa och titta på vår lyx i laxasken (aka liggvagn) och ett quick-stopp med Chevrésallad i Marseille beger man sig genast till Fru Vintage ljuvliga blogg. Bon voyage!
Fantastiska (med gigantiskt utropstecken) Krickelin (första men ABSOLUT inte sista gången vi ses) har också sammanfattat så fint att vi fick svälja gråtklumpen och blinka bort finhetstårarna.
Mer om villan, de sju fantastiska kvinnorna (som vi fick äran att dela den här resan med) en annan dag för detta var bara ett inlägg om ett rum, i ett hus, på en plats som fick mitt hjärta att klappa lite extra.